

Gissa om jag saknade husse när han måste vara på sjukhuset,jag blev såååååå orolig,busade nafsade på byxben,lyssnade inte ett dugg på vad matte sa.
Orolig i hela kroppen svårt att ligga still, "halvtokig" när matte fick besök.
Men så äntligen kom husse ,jag släppte inte honom en sekund,han kunde ju försvinna...slickade honom la mig rakt över honom i sängen...sov vid hans sida hela tiden..
Sedan blev jag jättelugn igen ..om hundar känner saknad,det är ju klart som korvspad..någon ur flocken försvinner,då blir jag som hund förvirrad..
Hur husse mår?..jo nu är det lite bättre,han får ta en dag i taget...och nu så har vi ju varandra :O).
Nu måste jag sluta skriva husse och jag ska gosa,sedan ut på en liten prommis..
Ta väl vara på varandra
Melker..